Hilsen fra Sverige

Kære alle

Som jeg har nævnt for nogle få, havde den svenske blogger Torbjørn taget kontakt til mig for at spørge om jeg kunne tænke mig at være gæsteblogger på hans blog. Dette har jeg selvfølgelig sagt ja til, og spurgte tilbage om Torbjørn kunne gøre det samme for mig, hvilket han heldigvis også sagde ja til.

Torbjørns gæsteindlæg kommer her nedenfor:

Det står en främmande man i hallen. Först så rycker jag till av överraskningen men sen så inser jag att det är ju jag, min alldeles egna spegelbild som syns där på väggen. Men ändå är det inte jag. Mina ögon letar sig över min spegelbild för att så identifiera det som inte stämmer överens med det jag tror mig finna där. Jag ser att jag har på mig vanliga kläder, jeans, skor, vinterjacka och mössa, men jag ser också att jag också håller en lång vit käpp min högra hand och över mina ögon sitter det ett par stora mörka solglasögon. Vad i herrans namn?
Plötsligt sköljer det över mig. En våg av minnen kastar omkull mig och sliter runt mig omtumlandes som en liten vante i den kraftigaste stormvind som himlen kan uppbåda. Minnen av en diagnos, av ett liv fyllt med ångest, oro och kris fyller upp de blanka luckor jag har och plötsligt är den där, verkligheten. Att för nästan tre år sen så satt det en läkare mitt emot mig och sa ”du kommer att bli blind”, och hur jag nästan stapplade ut ur mottagningen med ett mentalt yxhugg i ryggen. Minnena dyker upp av en livskris där jag fick sopa undan, begrava större delen av mitt tidigare liv och börja om på nytt för att så vakna upp och inte veta vem jag är. Kastas ut i arbetslöshet och ge upp körandet, åh körandet som både var mitt yrkesliv, passion och fritid ända sen jag var barnsben för att så förpassas till andras välvilja att hjälpa mig. Alla dessa smällar får man tackla på en enda gång och försöka lösa, hantera och förstå samtidigt med vetskapen om att min syn håller på att försvinna. Man får en vit käpp i handen och plötsligt känns världen så jäkla surrealistisk, osannolik och galen.
Det suger i magen när jag står där i hallen och minns. Men allt är inte mörker, nej sannerligen inte. Under dessa tre år har jag via den hårda vägen fått lära mig vad som egentligen är viktigt i livet, vad som i slutändan betyder något. Längs med denna nya väg av ovisshet har jag även fått möjlighet att träffa nya människor och även utvecklas personligt på ett sätt som bara en livskris kan göra. Jag har även upptäckt att jag har en gåva att utrycka mig och göra information tillgängligt genom mitt skrivande, vilket jag ofta delar med mig genom mitt bloggande, via medier och genom föreläsningar. Det är ju som de säger att det finns alltid något gott i det onda, och diagnosen med DövBlindhet är inget undantag.
De kalla rysningarna som går genom kroppen börjar så smått avta och personen i spegeln börjar kännas lite mer som mig själv, trots att den inte står i arbetskläder och beredd för att hoppa in lastbilshytten för att utföra ett gott dagsverke på vägarna av frihet. Min nya uniform är ordets gåva och den sitter inne i bröstet, bakom pannbenet och i händerna, inte i kläderna, glasögonen eller i den vita käppen. Så jag skakar av mig den sista olusten, vrider mig undan från spegelbilden, öppnar ytterdörren och tar steget ut på trappen. Dagsljuset och den bittra vinden träffar mig, omfamnar mig, och talar om för mig att nu är det en ny dag. I ett nytt liv.
…………………………………………………………………………………………………………………
Torbjörn Svensson.
Undertecknad är 31 år och diagnosticerad med Ushers Syndrom, en funktionsnedsättning där man har en kominerad syn- och hörselskada och klassificeras under begreppet DövBlind. Jag är bosatt strax norr om Helsingborg, Sverige, och lever tillsammans med fru och två småbarn. Vill man läsa mer om livet med Ushers Syndrom, livskriser och utmaningar i vardagen som funktionsnedsatt så får man gärna besöka min blogg ”Att Leva Med RP”, http://rpblogg.wordpress.com. Jag tackar Jackie för möjligheten att skriva här på hans blogg och om man besöker min blogg inom den närmsta framtiden så kan man få läsa ett hans alster som gästbloggare. Må gott!

2015/01/img_0030-4.jpg

Reklamer
Standard

Skriv et svar

Udfyld dine oplysninger nedenfor eller klik på et ikon for at logge ind:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out /  Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out /  Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out /  Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out /  Skift )

Connecting to %s